Nu har jag bestämt mig för vilken bloggportal det blir. Och har börjat använda den. Om du vill ha adressen så kommentera detta inlägg eller hör av dig på annat sätt.

Lite sorgligt och lite skönt.

Tio månader hann jag skriva här. Mycket har hänt.

För tio månader sen kunde jag inte drömma om att vara där jag är nu. Då bjuden på resa utomlands med en man och hans två barn och enda anledningen att blogga var egentligen att kunna rapportera till nära och kära hemma.

Inte visste jag att jag skulle bli beroende och hitta nya fina vänner. Eller att så många skulle vilja läsa det jag skrev.

Inte heller att man kunde må så bra av att få skriva av sig.

Men nu vet jag. Och vill inget annat än att fortsätta.

Over and out.

Tack tack tack! Ert stöd är som vanligt bomull för själen.

Jag kommer att vara lite tyst tills jag hittat ny bloggadress och fixat lite. Har sett att flera av er har Wordpress. Bra? Dåligt?

Kom gärna med tips.

Kärlek!

Just nu är jag så jävla arg så jag skakar. Är så trött på den här inavelshålan jag bor i. Snart tar jag mina barn härifrån så de slipper bli som de jävla idioterna som bor här.

Fick precis ett samtal från sonens pappa som frågar om jag skriver i min blogg om att han misshandlat mig. Klart som fan att jag gör sa jag. Min blogg är som sagt min ventil. Där jag bearbetar saker som för alltid förändrat/påverkat mitt liv. Saker som inte är så viktiga eller vad fan som helst.

MIN BLOGG!

Säger det något??? Att gå till sonens pappa och berätta vad jag skriver i min blogg är så jävla respektlöst och onödigt så jag finner inga ord.

Läs inte min blogg om du inte kan hantera det jag skriver! Jag berättar inte i den här idiothålan vad han gjort mot mig för hans och sonens skull.

I stället är det jag som framstår som boven i dramat för att jag lämnat honom. Jag lämnade en fin liten familj och träffade en annan.

Jag är så jävla hemsk att folk fortfarande, snart två år senare, pratar om det. Att jag kunde träffa någon ny så fort för att jag mått dåligt så länge och redan var över 'vårt', det kan ju inte vara möjligt.

Ska jag behöva låsa min blogg för att få skriva av mig? Sjukt besviken på människor. Igen. Hatar den här jävla hålan. Av hela mitt hjärta. Och ännu mer att det är någon av mina s k vänner som läst och berättat.

Fan.

Så nu ber jag dig, som har så stort intrigbehov: Rota i någon annans privatliv och lämna mig ifred. Hör aldrig av dig igen om vi brukar höras. Du är inte längre välkommen i mitt liv.

Idag fick jag tillbaka två tentor.

Jag var sjukt nervös innan jag fick resultatet.

Anledning:

Jag går fortfarande hos arbetsterapeut.

Jag är friskförklarad men behöver fortfarande stöd att dra ner på kraven. Det har jag gjort. Sjukt mycket.

Här är inte perfekt städat längre, på långa vägar. Varje måltid innehåller inte längre kostcirkelns alla delar.

Jag har gått upp i vikt. Det finns faktiskt fett på min kropp. Från att väga 48 kg väger jag nu 63. Har fortfarande inga speglar hemma, men funderar på att köpa en. Såg mig själv i en spegel i skolan idag. Jag tror jag är rätt smal. Även om jag känner mig jättestor.

Jag har kommit långt. Men behöver fortfarande lite påminnelse ibland.

Nåväl...målet var ju nu då att jag ska inte ha högsta betyg. Och jag ska inte få andnöd för att jag inte kommer att få det.

Så sagt och gjort. Jag slarvade utav bara h-e med min Naturkunskap. Så mycket att jag var livrädd att jag skulle få IG. Så idag hade jag skyhög puls och svettiga händer innan jag fick fram betygen.

Fick VG i båda. Ärligt talat så var jag chockad. Och så blev jag irriterad. Hade jag ansträngt mig hade jag fått MVG. Bitterljuvt.

                    Mannen i mitt liv

Idag har jag också bestämt mig för något. En del av mitt nya jag. Att låta något hända som jag inte kan kontrollera. Bara må bra av. Låta hända. Har funderat så mycket.

Släpper in någon i mitt liv utan krav, mål eller förhoppningar. Bara att jag lever just nu och att denna någon får mig att känna mig levande. Är också trasig, men ändå en så oerhört vacker människa. Så stark, intelligent och fin. Säger rätt saker.

Vill också säga att jag uppskattar ert tålamod med mitt mående! Det är på väg åt rätt håll. Denna månaden är tuff, men snart är det slut på hårdkörning och jag ska pusta ut.

Puss och kram mina älsklingar!

Jojsis

Åh, ni skulle bara veta vad jag känner mig lättad.

Hade ett par av mina bästa vänner hemma i eftermiddag, så mysigt. Det är så mycket hela tiden att jag slarvar med att träffa mina vänner. När jag väl gör det får jag massa ny energi. MÅSTE bättra mig på detta! Ok, det var en parantes.

Det jag skulle berätta var att L tipsade om sommarkurs.

Skitsamma att jag får lite mer studielån, det löser ju mitt problem och jag kan typ ha semester i sommar.

Kan ju lägga upp studierna lite som jag vill. Och jag ska försöka hitta något som bara är roligt, intressant. INGET nyttigt. LYCKA!

Funderade på en sak. Och undrar hur ni gör...

Hör ofta mina vänner och bekanta säga att de lägger sig vid olika tider. Jag förstår väl att man inte behöver sitta ihop, att man hittar på saker på olika håll och allt det där.

Men kan man inte gå och lägga sig samtidigt?

Är det inte då man sätter punkt för dagen? Gosar? Har sex?

Är det inte väldigt dåligt för sexlivet att man lägger sig vid olika tider?

Det är ju upp till var och en så klart hur man gör. Men jag undrar på allvar. Är det inte ett sätt att distansera sig från varandra? Inte medvetet så klart.

Jag är så avundsjuk på er som får somna jämte någon. Ligga nära. Prata innan man somnar. Ha sex så klart. Hade aldrig osynkat.

Jag får hålla tillgodo med lite närhet från minimannen i mitt liv.

Nu skriver jag verkligen för att ventilera. Alltså sjukt tråkig läsning.

Jag har bölat i två timmar. Jag vet att jag får skylla mig själv men jag är så jävla trött på motgångar.

Min f d chef lovade mig sommarjobb. Inga som helst problem. Men ångrade sig. Nu har jag ringt alla kontakter och okontakter jag bara kunnat komma på och jag får inget jobb. Självklart alldeles försent ute.

Jag har lagt undan pengar för en månad. Och de kommer att gå åt nästa månadsskifte. Thats it. Sen har jag inga mer pengar. Visst har jag vänner jag kan låna av, men två månaders inkomst blir ett stort lån för mig nu när jag pluggar. 

Jag känner mig så ovärdig som vuxen och mamma. Varför är jag så jävla naiv och godtrogen?!

I samband med operationen har det blivit mycket extra utgifter vilket har gjort att jag vet att jag inte kommer ha råd att köpa mat när barnen har åkt. Det mina vänner är bra planering. Men jag kommer ju i alla fall i form till strandsäsongen. Även fattigdom och dumhet har sina fördelar.

Dessutom ska jag hinna läsa in Matte C nu i maj. Plus sju andra tentor. Jag är så in i helvetes trött.

Igår kom sonen från pappa smutsig, vild och ARG.

Vill inte ha någon närhet och säger att han vill döda mig. Då vill jag döda exet. Kanske på något fint sätt så det inte märks? Brevbomb? Nej, det skulle vara för smärtfritt.

Stridsmålningen är dock helt mitt fel. Han har sminkat sig som mig....

Ah, det här hjälper. Nu ska sätta mig och skriva listor. Det är väl vuxet och mammigt?

Sen ska vi gå ut och leka. För vi är kompisar nu. Han ville det.

Sa: Mamma vi är kompisar, jag skojade bara innan. Jag vill att du ska leva så klart. Stort leende och kryper upp i min famn. Stackars lilla barn.

Ok. NU. Slutat böla. Tittar på sonen som bygger med sin siffermatta och räknar matte som en sjuåring. Stolt som bara en förälder kan vara och ler igen. Solen skiner. Tjejerna kommer om en stund. Min nya granne stör sig inte på att jag spelar hög musik. I helgen ska jag träffa vänner. Mm...känslan kommer krypande. Det är ok.

Puss o kram

Jag har en ny granne, en söt tjej i min ålder. Skriker mycket på sina barn vilket jag har svårt att lyssna på. Hon vill att jag kommer ner och dricker vin med henne när vi inte har barnen.

Och att jag ska bjuda henne på fest.

Våra barn är lika gamla. Fyra och åtta år. 

Det här har varit mitt fort i snart två år.

Här har inte funnits någon annan som märkts.

Bosse Bildoktorn hade ju lägenheten innan henne och han var nästan aldrig här.

Känner att jag har blivit lite folkskygg på något sätt. Älskar känslan av att komma hem och stänga dörren om mig. Slänga av mig kläder som sitter åt och gå barfota. Sätta på min musik. Gå ut på balkongen. Jag har fått en ritual. När jag tänker på det så har jag nog blivit knäpp faktiskt.

När jag gick in idag så smög jag för att slippa fastna med min supertrevliga granne.

Skärpning Johanna!

Från och med nu ska jag kvittra som den trevliga människa jag är. Bjuda in grannen på frukost varje dag. Jajamensan.

Nya Johanna är en bättre människa. En större människa.

Skål tamefan grannen!

Mvh Bitterfitta